Obadiah Moyo ringer upp från ett kyligt Bulawayo där han sitter i karantän sedan hela Zimbabwe stängt ner i slutet på mars. Kontoret är flyttat till hemmet och Obadiah går sällan utanför dörren.

Organisationen där han arbetar, Rural Libraries and Resources Development Project (RLRDP), driver huvudsakligen skolbibliotek på landsbygden, men man ger också utbildningar till bibliotekspersonal och håller i informationsträffar, storytelling samt musik- och dramautbildningar.

Att landet nu är nerstängt påverkar organisationens arbete i allra högsta grad. Kollektivtrafiken är inställd och ska man röra sig utanför sitt hem blir man stoppad om man inte har ett giltigt skäl.

– Vissa samhällen är helt avskurna och har inte någon internetuppkoppling, det blir svårt för oss att nå ut när vi inte längre kan resa till de olika biblioteken som vi brukar göra. På vissa platser kan man låna böcker utomhus så att det går att hålla avståndet. Men de flesta bibliotek har vi varit tvungna att hålla stängda. 

Flickor särskilt utsatta

Det var i slutet på 80-talet som några av Färnebo folkhögskolas resande kurser besökte Zimbabwe och tillsammans med personer på plats lade grunden till det som i dag är RLRDP. Kursdeltagarna tog med böcker som de lämnade på olika grundskolor. Fokus låg på att höja läskunnigheten i landet. Sedan början på 90-talet är RLRDP en självständig organisation. 

– Vi ser till att utbilda bybor så att de själva kan ta hand om biblioteken även när inte vi är på plats. Det är viktigt att kunskapen stannar i samhället.

I dag har RLRDP 15 mobila bibliotek och uppemot 300 landsbygdsbibliotek runtom i Zimbabwe. Biblioteken har blivit viktiga mötesplatser för att sprida information om frågor som HIV, malaria och reproduktiv hälsa. Men i och med coronapandemin är skolorna där de flesta biblioteken huserar stängda och med dem biblioteken. 

– Människors handlingsutrymme krymper. Många unga är beroende av skolan för att få viktig information. 

Särskilt flickor och kvinnor blir utsatta av att samhället stänger ned, enligt Obadiah. Ett skäl till det är att det är svårt för många att få information om till exempel reproduktiv hälsa och att misshandelsfallen i hemmen ökar, samtidigt som det är svårare att lämna hemmet för att polisanmäla.

Samtidigt arbetar uppskattningsvis 80 procent av Zimbabwes befolkning i den informella sektorn och får ingen inkomst när de inte längre kan sälja varor på marknaderna som också de är stängda. Någon statlig ersättning finns inte att få. 

Viktigt öka digital kunskap

Obadiah Moyo tror att det kommer att bli svårt att gå tillbaka till det normala även efter att landet öppnat upp. 

– Många har upplevt stor stress och ångest under pandemin – inte bara på grund av ekonomiska och hälsofaktorer, utan också för att de varit isolerade från umgänge. Det är något vi kommer att behöva arbeta med på RLRDP. 

Ingen vet hur länge Zimbabwes lockdown kommer att pågå. Informationen från regeringen har varit bristfällig och Obadiah berättar att många har blivit uppretade av att politiker och tjänstemän kunnat röra sig friare i landet än övriga medborgare.

Men Obadiah ser också flera möjligheter som öppnat sig och som de nu behöver bygga vidare på. 

– Jag tror att coronapandemin har öppnat upp många möjligheter till att ställa om, att satsa på miljövänlig energi och att begränsa materialismen. Vi behöver lära av hur urfolk odlat på hållbara sätt och tagit hand om miljön.

Liksom i resten av världen har möten och undervisning online fått ett enormt uppsving i Zimbabwe under coronapandemin. Men kunskaperna om hur en använder internet och tillgången till en uppkoppling är inte jämt fördelade bland befolkningen. 

– Vi på RLRDP kan bidra till att öka den digitala kunskapen, men vi kan inte göra det själva. Olika samarbeten kommer att bli enormt viktiga. Vi behöver tillsammans identifiera vilka klyftor som har uppstått och göra strategier så att vi kan bemöta dem. Kanske kan det här till och med vara en möjlighet till förbättring?

SV_SE