Charlotte Conrad har varit en av deltagarna på kursen Klimatlyftet (numera Klimaträttvisa lokalt och globalt) under vårterminen 2020. Hennes intresse för klimatrörelsen väcktes redan för 30 år sedan när hon som tonåring engagerade sig som miljöambassadör i småländska Aneby. Det var en biologilärare som uppmuntrade henne och några andra ungdomar till att göra något för att motverka växthuseffekten och ozonförtunningen. Tillsammans övertygade de lokala politiker att sluta köra bil och till att minska på plastanvändningen.

Men även om hon först tänkt arbeta professionellt med miljöfrågor blev det inte så. Charlotte utbildade sig till beteendevetare och arbetar sedan sex år som HR-strateg och verksamhetsutvecklare på Försäkringskassan. Men så i höstas väcktes engagemanget till liv igen. 

– När jag var på en klimatfestival i augusti köpte jag ett armband med texten ”tiden är knapp”. Jag började tänka på hur det var för 30 år sedan när jag började engagera mig för miljön och hur det inte hänt så mycket sedan dess. Det slog an i mig och jag kände att jag måste göra något mer.

Charlotte bestämde sig för att gå ner i tid på sitt arbete för att få mer tid till sina barn. Hon ville leva mer hållbart och började leta efter likasinnade i sitt bostadsområde Bagarmossen i södra Stockholm. Då hittade hon också Färnebo folkhögskolas kurs Klimatlyftet. 

Varför ville du gå kursen?

– Jag funderade mycket på saker som: Vad har jag för kunskap? Håller den i dag? Och vad kan jag bidra med? När jag såg kursen kändes det helt rätt. Jag har alltid haft med mig att man måste jobba på alla nivåer i samhället för att få till en förändring; på individ- grupp- och samhällsnivå. Att kursen utgick från aktivister men också har inslag om hur vi påverkar våra politiker och hur olika klimatplaner ser ut tilltalade mig. 

Eftersom kursen mestadels varit på distans passar det en upptagen småbarnsförälder som Charlotte, även om hon saknat de fysiska träffarna som blivit inställda på grund av coronapandemin.

Hur funkar det att gå på folkhögskola?

– Det är första gången jag går på folkhögskola men jag uppskattar verkligen den mer avslappnande atmosfären. Jämfört med den akademiska världen som är mer prestationsinriktad så utforskar vi deltagare ämnena gemensamt och förväntas bidra med kunskapsinhämtningen. 

– Jag tycker om lärarnas approach och att det finns ett stort engagemang och öppenhet. Samtidigt som de sitter på mycket kunskap och olika perspektiv tar de gärna idéer från oss som är deltagare.

Kursen har också bidragit till att Charlotte utvidgat sitt nätverk med andra som vill arbeta för klimaträttvisa och hållbarhet. Deltagarna bor över hela Sverige och åldrarna är spridda, från 19-åringar till pensionärer. 

– Vi har ett chattforum där vi delar många idéer och inspirerar varandra. Jag tror att det är nödvändigt att ha ett forum där man kan peppa varandra för att orka med att ställa om samhället och sin egen vardag. Man ser andra som väljer att lägga den här tiden på sin fritid och kan hitta inspiration.

Vad är viktigast i klimatrörelsen just nu? 

– Jag tror vi kan dra många lärdomar av coronakrisen. Nu kan alla känna på hur det är att göra beteendeförändringar och det är så vi banar väg för en bättre värld. Politikerna måste våga fatta beslut och vi måste visa att vi är många som är beredda på att ta konsekvenserna av dem.

– Sedan skulle jag gärna se att naturvårdsverket hade en statsekolog som på samma sätt som Tegnell berättar om koldioxidkurvan och ger direktiv så att vi kan förändra den.