Ann_helen Meyer von Bremen och Gunnar Rundgren.

Klimatkrisen och det gröna motståndet



– Förut var det naturkatastrofer som utrotade arter, nu är det människan som är katastrofen, säger Ann-Helen Meyer von Bremen. Mitt i klimatkrisen växer en grön motståndsrörelse fram. På Sunnansjö gård i Uppland har Ann-Helen Meyer von Bremen och Gunnar Rundgren gått från ord till handling.

– Klimatkrisen är skrämmande för oss alla. Vi vet inte vad som kommer hända, säger Ann-Helen Meyer von Bremen. Det behöver bli ett annat liv, men det behöver inte betyda att det behöver vara sämre.

Ann-Helen och livskamraten Gunnar Rundgren har tagit klivet för att leva som de lär. Bakom sig har hon 20 år som journalist inom mat- och jordbruksfrågor och han, en av grundarna av KRAV-certifieringen i Sverige, har arbetat med ekologisk odling i över trettio år. I början av 2000-talet var Gunnar president i IFOAM, den internationella federationen för ekologiskt jordbruk.

För fyra år sedan lämnade de storstaden bakom sig och köpte Sunnansjö gård i uppländska Järlåsa. En fastighet med 10 ha åker, 10 ha träsk och en skogsareal på 40 ha.

Det har inte odlats något på gården under åtminstone 20 år. På åkrarna har det varit långliggande vallar. Bakom torpet från 1800-talet är det idag fri sikt ner mot sjön, men när de köpte gården var där skog och sly. Med ritningar från 70-talet som förlaga restaurerades strandängar, betesmarker återställdes och nu driver paret ett naturligt växeljordbruk och kalhyggesfritt småskaligt skogsbruk här.

– Vi röjde upp och satte dit kor, säger Ann-Helen Meyer von Bremen.

De fem korna bidrar till den gröna omställningen. Förutom att korna gör gården självförsörjande på gödsel ger klövarnas trampande och mularnas tuggande en rikare biologisk mångfald. Redan nu märks förändringar i form av några nya  växt- och djurarter. Sedan tidigare fanns här ett rikt fågelliv, bland annat alla hackspettar utom den vitryggiga och mellanspetten.

– Och med kornas hjälp hoppas vi att få fram en skvätt mjölk till kaffet, säger Gunnar Rundgren.

Ann-Helen berättar om hur Sverige slutat lyssna på platsen och utgå ifrån jordens och skogens förutsättningar och på så vis anpassa bruket och bidra till en rik biologisk mångfald, fler arter av växter och djur.

Istället har vi gått från det mångsidiga till det ensidiga jordbruket. Det lilla familjejordbruket med ett mosaiklandskap av olika grödor har slagits samman till stora enheter som satsar på antingen djurhållning, mjölkproduktion eller odling av en och samma gröda.



- Det har gått så långt att en enda bonde i Danmark odlar 98 procent av all isbergssallad. Och det är likadant i Sverige, berättar Gunnar Rundgren.

Det svenska industrijordbruket sysselsätter så lite som två procent av befolkningen men producerar tre gånger mer spannmål (främst vete) än vad vi behöver. Överskottet exporteras eller blir till djurfoder. Dessutom importerar vi mer än vi exporterar och det som produceras i Sverige är nästan helt beroende av import av drivmedel, reservdelar och konstgödsel.

Tidigare försörjde och sysselsatte jordbruken många människor som förvaltade landskapet och den biologiska mångfalden. Sunnansjö gård kunde på 70-talet försörja tre personer, i dag kan inte en person leva av den avkastning som gården ger.

– För att driva ett hållbart jordbruk i dag behöver du antingen vara rik, ha en annan inkomst eller leva med mycket låg ekonomisk standard, säger Gunnar.

De får ihop tillvaron tack vare sina sidojobb, Gunnar som författare och föreläsare och Ann-Helen som författare och journalist.

Planerna för Sunnansjö gård är mångfacetterade och innovativa. Runt åkerholmen växer irländska cideräpplen, äpplen som ger en helt annan karaktär än våra svenska sorter. Det är något som sannolikt aldrig har odlats i Sverige förut. Förhoppningsvis blir frukterna till cider så småningom.

Gunnar har ympat tryffel på en ek och planerat sirapslönnar vid sidan om hassel. En annan önskan är att utveckla det sociala och få fler människor involverade i jordbruket.

 

– Vi vill förmedla kunskap om matproduktion och skapa ett ställe som människor vill besöka, säger Gunnar.

Paret är inte ensamma om att vilja leva på ett annat, mer hållbart, sätt. Det finns en växande motreaktion mot massproduktionen från det storskaliga lantbruket. Människors önskan och längtan efter något annat tar sig olika uttryck: REKO-ringar (Rejäl Konsumtion och handla lokalproducerad mat, helt utan mellanhänder), stadsodling, andelsjordbruk och direkthandel. Och engagemanget och efterfrågan på såväl ekologisk, vegansk och närproducerad mat växer.

– Cirkeln behöver återigen slutas och fler människor måste bli delaktiga i naturbruket.

Gunnar Rundgren menar att ökat deltagande och ett reflekterande samspel mellan människor emellan och med naturen är nyckeln för att kunna främja ett jordbruk som binder in kol från atmosfären, bromsar klimatförändringarna samtidigt som det bidrar till en lokalekonomi med sysselsättning för fler. Det är vägen framåt.
​

MER INFORMATION

Vill du ställa om till ett hållbart liv och samhälle?

Gå ‘Omställningspiloterna – en praktisk kurs om hållbar utveckling’ och lär du dig om de ekologiska och sociala utmaningar vi står inför idag. Vi tittar på globala utmaningar samtidigt som vi lär oss om hur det går att arbeta lokalt för att ställa om till hållbar utveckling.

Ansök i dag – vi tar emot sena ansökningar under sommaren.

 

Ann-Helen Meyer von Bremens blogg: Hungry & angry

Hur står det till i matlandet Sverige? Vem har makten över din matkasse? Vem betalar för maten och vem tjänar på det? Ann-Helen bjuder in till samtal om maten.

Till bloggen ‘Hungry and angry’

 

Vad är REKO-ringar?

REKO-ringar (Rejäl Konsumtion och handla lokalproducerad mat, helt utan mellanhänder). Konsumenter och producenter på en ort går samman och startar en REKO-ring där råvaror och produkter säljs direkt från producent till konsument.

Läs mer och se om det finns någon REKO-ring där du bor

Posted in Kurser.